Mina lärdomar av Snösaga

[Dilandau]

Först tänkte jag lägga detta på SL-forumet, men eftersom det innehåller en del funderingar kring spelare och rollpersoner så känns det dumt att låsa in det. Med det sagt: Spoilers ahead!

För c:a 10 månader sedan började jag spelleda Snösaga med tre kompisar. Innan dess hade vi lirat Vildhjarta.Här tänkte jag dela med mig av mina erfarenheter av denna kryptiska kampanj. (Det kanske bör nämnas att vi inte använda DoDs regler utan spelade med Dungeon & dragons 4th edition. Så några regelfunderingar kommer det inte att bli.)

1. Ta inte med dig Snösaga-boken när du ska spela. Lämna den hemma. Snösaga är så pass dåligt organiserad, så rörigt skriven, att den är helt värdelös att använda som referens under spel. Det går helt enkelt inte att hitta det man behöver, när man behöver det. Jag har ärligt talat till och med svårt att hitta saker mellan spelomgångarna -- jag vet att jag läst någonting, någonstans, men kan inte hitta det igen.

Om du har boken med dig så kommer du bara att sitta och bläddra efter info förgäves. Och stämningen kommer att dö. Gör anteckningar i stället. Skriv ner sådant som du vet, eller tror, att du kommer att behöva. Händelseförlopp, namn, möten. Skulle det vara något som du absolut måste ha med ord för ord (t.ex. drömsekvenser, brev eller sånt), skriv av dem eller gör en kopia.

2. Se det som står i boken som en guide eller ramberättelse, inte som något du måste följa slaviskt. Detta blir betydligt lättare om du följer råd 1, ovan. Improvisera, hitta på, ändra, ignorera. Mycket av Snösaga-kampanjen kan lätt skalas av, och allt kommer ändå inte att passa din spelgrupp eller ditt sätt att spelleda.

Istället för att försöka så din spelgrupp att passa Snösaga, gör så att Snösaga passar din spelgrupp.

3. Gör det personligt. Snösaga är, som det köpeäventyr det är, ganska allmänt hållet. Det börjar på ett klassiskt "du träffar en gammal vän (som spelaren tidigare aldrig hört talats om)"-manér. Därefter följer en lång radda av nya ansikten som ingen av rollpersonerna har någon relation till.

Det är tråkigt.

När jag bestämde mig för att köra Snösaga kände jag att mycket var tvunget att ändras. Anledningen till att rollpersonerna tar sig till Vildland till att börja med, till exempel. Jag tog hjälp av de bakgrundshistorier som spelarna fabulerat ihop som sina rollpersoner, och tog fram stora redigerarpennan. Det gäller att hitta anledningar till att rollpersonerna ska vilja fortsätta med kampanjen – och då inte bara för att spelledaren drar dem i näsringen.

Ett bra sätt, upptäckte jag, var att låta en rollperson vara släkt med bruden i början av äventyret, i varje fall om det redan är etablerat att rpn har släktingar i giftasåldern. Det funkade också bra att låta Vretgaard bli en (annan) av rollpersonernas hemby (tidigare omnämnd men aldrig besökt), och att göra delar av dennes familj till isdyrkare. Whamo, spelarna började bry sig jävligt mycket om vad som pågick.

4. Gör inte för stor sak av bröllopet. Snösaga drar igång med ett stort bröllop, fyll av folk med olika agendor. Jag antar att tanken är att det ska blir en massa intriger och ränker av det hela. Bröllopet är av någon anledning dem mest utförligt beskrivna delen av hela kampanjen.

Tyvärr blir det för mycket av det goda. Ingen spelare i världen kommer att kunna hålla ordning på alla skäggiga farbröder och deras familjer. Koncentrera dig i stället på ett fåtal av gubbarna och använd resten för att etablera att det är mycket folk på festen och att alla känner varandra. Använd de konflikter som du tror kan intressera dina spelare. Skit i resten.

5. Kärlek är alltid svårt. Snösaga gör det ännu svårare på två sätt. Dels är kampanjen förbannat heteronormativ och förutsätter att ljusets son är en man. Så var inte fallet i min spelgrupp. Rpn som plockade upp sagostenen i Vildhjärta, och alltså blev Ödets son, var en kvinna. Så det blev lite välbehövt queer-tema i äventyret, vilket kändes jäkligt bra bland alla skäggiga machomän som befolkar Vildland. Ingen big deal egentligen, men det irriterar mig att författaren bara förutsätter att alla rollpersoner är män.

Den andra grejen är att spelarna sällan på eget bevåg låter sina rollpersoner bli kära i spelledarpersoner. Mitt tips är att spelledaren redan innan äventyret tar ett snack med "ljusets son" och försöker komma överens om den kommande kärleksrelationen. Att försöka påtvinga en oförberedd spelare odödlig kärlek direkt under spel är i mina ögon inte en bra idé. Sen är det hela problemet med att bestämma att två personer är superevigtjättemonsterkära – MEN de får inte ha sex. Att låta slpn vara superkysk känns så extremt stereotypt och tråkigt, så även detta kan vara bra att ta upp i förväg med spelaren i fråga. Hur det hela ska hanteras, liksom.

Jag missade hela denna bit, och kärleksaffären blev inte så mycket romantisk som ljummen och ömsesidigt misstänksam.

6. Shit happens. Rollperson delar inte all information med varandra, vilket kan bli ödesdigert. En av mina spelare la t.ex. beslag på profetian utan att visa den för någon annan. Han tolkade den fullständigt fel, vilket i slutänden ledde till att rollpersonerna beslutade att inte hämta tillbaka Maria från dödsriket, och i förlängningen att Isdrottningen segrade. Denna spelare hade skaffat sig tolkningsföreträde för allt som hände i kampanjen, och – eftersom spelare är paranoida jävlar – alla försök från SLP att få dem på annat spår misslyckades. De trodde helt enkelt att "alla var ute efter dem", på klassiskt spelarmanér.

Så hela kampanjen slutade med att rollpersonerna begav sig för att konfrontera isdrottningen och fick tokpisk. Det var ett fantastisk episkt och värdigt slut på kampanjen, men långt långt långt bort från vad Snösagas författare hade förutsätt.

Det är ett av de stora problemen med långa färdigskrivna kampanjer: Om spelarna får en viktig grej om bakfoten så kan det gå åt fanders helt. Visst, som SL kan man ändra om och låta rp få en ärlig chans ändå, eller tvinga dem in på rätt spår ... men det är tråkigt. Jag gillar inte att tvinga mina spelare att göra någonting alls. De får istället ta konsekvenserna av sitt handlande, och speciellt när det gäller en så för kampanjen fundamental sak som att Ödets dotter bör återuppväckas från de döda... Man får hoppas att mina spelare har lärt sig att det INTE är en bra idé att sitta och tjuvhålla på kritisk information utan anledning.

Men för den skulle behöver det inte betyda att kampanjen blev ett misslyckande. Tvärtom. Det var länge sedan vi hade så roligt, och slutet blev mörk, tragiskt och härligt. Det blev väldigt effektfullt när rp konfronterade isdrottningen fullt övertygade om att de gjort allt rätt för att kunna besegra henne, för att sedan bit för bit börja förstå att någonting var fel, att de missuppfattat någonting.

Det viktiga här var att spelarna efteråt förstod vad de gjort för fel, och insåg att de hade haft all relevant info och kunde ha gjort annorlunda. Jag tror garanterat inte det hade varit lika roligt om de kände att de inte fått en ärlig chans, att de inte haft all info, eller på annat sätt missat viktiga grejer. Här var det mer "Fan, vi fuckade upp! Vad dumma vi är! Vad häftigt det blev!"

Vad mer? Hm. Kommer inte på något. Fråga om nu undrar något.

[Nidhögg]

Bra och vettiga tips som kan underlätta för en del grupper!

[Caligula]

Jag tycker många av dina tips var bra. Visst ska en nmodul ses som ett ramverk, men samtidigt kan ju de här "nya" SLPna enkelt skrivas in i RPnas bakgrundshistorier. Man behöver ju inte göra om hela modulen för det.

Att äventyret inleds med ett bröllop påminner mig om ett klassiskt D&D äventyr, "The Axw of the Dwarvish Lords". Där iscensätts ett attentat under ett bröllop där två stora dvärgaklaner ska enas som tidigare var fiender. Häftgi inledning enligt min mening, och var inte rädd att rollspela flera SLPs. Jag brukar kopiera upp A6-kort med en bild och några beskrivande kommentarer kring SLPna. Då blir det lättare för spelarna att ha koll på alla närvarande.

En sak jag dock inte begriper är varför du ska envisas med det här gay-tjafset? Vad har det med DoD och modulerna att göra? Vill du gå på Pride-galan ok, men jag ser inte kopplingen till rollspel och DoD i det här fallet. Låter mest som gay-propaganda i mina öron.

[Dilandau]

En sak jag dock inte begriper är varför du ska envisas med det här gay-tjafset? Vad har det med DoD och modulerna att göra? Vill du gå på Pride-galan ok, men jag ser inte kopplingen till rollspel och DoD i det här fallet. Låter mest som gay-propaganda i mina öron.

Ödets dotter kvar en kvinna. Och ljusets barn likaså. Kärleken har inga gränsen, hur obekväm tanken än må vara för somliga.

[Dilandau]

Jag tycker många av dina tips var bra. Visst ska en nmodul ses som ett ramverk, men samtidigt kan ju de här "nya" SLPna enkelt skrivas in i RPnas bakgrundshistorier. Man behöver ju inte göra om hela modulen för det.

Du menar om man gör nya rollpersoner inför kampanjen? Ja, visst. Men i vårt fall var Snösaga en sen gäst.

[Trollmor]

Jag måste säga att många av dina tips är värda att beakta, trots att jag personligen knappt följer ett enda av dem. Jag spelleder snösaga för tillfället och jag:

1. Hade inte spelat vildhjarta med spelarnas rollpersoner utan fick väva in sagostenen på ett annat sätt
2. Gjorde det inte lätt för spelarna under bröllopet utan vällde ut en mängd introduktioner och intriger över dem så att dom skulle få en känsla över hur svårt det egentligen kommer vara att försöka lista ut någonting ur den här röran (ett sätt att försöka få dem att inte underskatta äventyret från början).
3. Har hjälp dem en del på vägen med ledande frågor så att dom ändå ska känna att det är dom som står för problemlösandet och inte jag.
4. Lät ljusets barn vara en man och gav honom inte någon förvarning utan slängde honom direkt in i dramat med Maria.
5. Har särat på storyn så att inte bäraren av sagostenen, kärleken till Maria, och bäraren av härskarbladet inte är samma person utan tre olika ( ljuset barn är fortfarande kär i Maria ).
6. Har använt boken som referens under alla spelmöten tillsammans med min lilla msi wind som jag tar anteckningar i och det fungerar bra.

Något som jag inte förstår är dock hur folk aldrig vill gilla läget och inse att uppdraget utspelar sig i vildland som råkar vara trudvangs mest könsdiskriminerande landsdel utan ska klämma in en självgående krigarprinsessa som sätter en skum twist så atmosfären som riotminds försökte bygga upp när de skrev äventyret. Nu menar jag inte att man ( i det här fallet) ska ändra på historien och låta enman hitta sagostenen utan jag försöker säga att man inte behöver vara obekväma med att i stort det 100% av hela kulturen är galet sexsistisk utan att det fortfarande bara är ett spel.

Jag ska försöka komma på mer att säga om hur mitt spelledande går, kan passa på att nämna att mina spelare är på väg till ysetur för tillfället och hittills så har dom lyckats hålla sig till den röda tråden.

/trollmamman

[Troy]

INNEHÅLLER SPOILER (för säkerhets skull,både till snösaga och vildhjarta)
Efter att ha läst igenom Snösaga, så kan man lugnt säga att förberedelser är A och O i denna kampanj. Håller med om att Äventyret inte skall spelas rakt av utan istället göras mer personligt, dock så har jag inte nämnt något om den kommande kärleken för karaktären som blev Ljusets barn, utan jag valde helt enkelt den karaktären, i och utanför rollspelet, som bäst skulle kunna spela rollen.

jag spelade också Vildhjarta med mina spelare innan, förutom sagostenen så känns det som mycke av utrustningen från äventyret innan har stor betydelse, jag menar, dom skall gå i strid med en drake!!

för övrigt så spelledar jag också med en massa anteckningar och kopierade bilder, för att minska bläddringstiden, men boken har jag ständigt med mig vid sidan på spelkvällarna.

[ShadowMaker]

Några tips till spelarna i gruppen, som SL kan förmedla eller tänka på vid karaktärsskapande:

Ha för guds skull med MINST en episk jägare i gruppen. Mat ÄR ett problem.

Fäst er inte för mycket vid karaktärerna. Jag hade troligtvis bara otur igen, men detta är andra gången jag klarat av Snösaga och återigen så rök 3 karaktärer. Båda mina 3:e karaktärer stupade precis innan man man kom in till Isdrottningen.

Uppoffring är ett måste.

Ha med en dvärg och hacka inte på honom bara för att han är kort. Han kan översätta en del, iaf i Vildhjarta.

Var pratglada och ha en vänlig ton mot de ni möter. Hjälper jävligt mycket.

Starka karaktärer är skitbra. Helst Urstark och uppåt.

Glöm inte att ha en spikklubba med er. (Internt skämt)

Stormländare är köldtåliga. Räddar många fingrar, näsor och tår.

[ebenezer]

Fokusera på ett fåtal karaktärer och skit blanka tusan i resten. Snösaga har helt sjuka krav på spelarnas minne. En karaktär som i början är med i typ två minuter och hälsar på RP, och mer eller mindre helt saknar utmärkande drag, dyker upp några hundra sidor senare, alltså typ ett år speltid eller något, då det avslöjas att han är skurk. Detta är tänkt att komma som en chock för spelarna, men mina mest bara stirrade på mig och frågade "Vem?". Är en karaktär viktigt, fokusera på denne. Bröllopet och alla deras tråkiga tomtar kan gå och gömma sig, för de har ingen relevans alls senare annat än för den som är intresserad av Osthems politik.

När jag nu tänker efter så tycker jag att man borde lägga till något utmärkande drag till alla viktiga SLP (och kanske några oviktiga), t.ex. en brytning eller talfel, något i utseendet, t.ex. en tatuering eller piercing, ett udda personlighetsdrag eller vad som helst som får spelarna att komma ihåg denne. De mest minnesvärda SLP jag har haft har varit de som stuckit ut från mängden (när vi kört Mutant har detta varit lätt då man har stor frihet att göra knasiga karaktärer) och har de varit nog speciella har RP kunnat snacka om dem år efter att de har försvunnit ur storyn. Snösagas SLP flyter ihop med varandra; alla män är skäggiga krigare med barsk uppsyn och alla kvinnor är vackra och starka med sorgsen uppsyn. Kan ärligt talat säga att varken jag (SL) eller spelarna har några som helst klara minnen av någon SLP i Snösaga (fast vi har minnen från SLP i tidigare äventyr, och senare äventyr, så det rör sig inte bara om en gradvis utveckling).

Försök att modifiera äventyret så att RP får veta mer av storyn än de får, och det utportionerat i lagom mängder allt eftersom så det inte blir en stor tråkig lektion i slutet. Snösaga skryter med en maffig bakgrundshistoria med massor av metafysik och politik, men RP får aldrig ta del av denna i grundutförandet. För dem är det verkligen bara, "hitta tjej, hitta svärd, döda fröken Sauron" Bakgrundshistorien har t.ex. en del intressant att berätta om en karaktär som förekommer i början på boken då RP utreder ett mord, fast sedan försvinner ur historien med någon notis om att han tjänar mörkret. Mordet blir aldrig löst, karaktären aldrig utvecklad, klimaxet uteblir. Dessutom finns det en massa intressant att berätta om själva storskurken och alverna (innan de blev alfer) som med fördel kan läggas in under alvbesöket nära slutet, men som inte nämns mer än i bakgrundshistorien. Den största lärdomen jag drog av Snösaga var att jag insåg vikten av att RP får ta del av storyn; en handling är inget värt om den bara roar SL.

Sen, och det här är svårare, försök hitta något alternativ till att RP blir tillfångatagna av arkerna. Visst, ha det som något som mycket väl kan hända, men ge dem iaf chansen att undkomma. Att scripta in RP i fångenskap är något av de dummare och primitivare felen en SL/äventyrskonstruktör kan göra, då det våldför sig på känslan av att vara i kontroll över sin RP:s öde och avslöjar att man egentligen bara följer en linjär handling med tydliga milstolpar.

Att dela upp alla ödesbestämda grejer (svärd, sten, tjej) låter lysande; mycket roligare om alla får sitt än att en enskild RP väljs ut som speciellt. Har du fler än tre spelare kan man lägga in fler såna grejer. Fördela bara inte ut "plikter" så alla får något utom en, det är bara trist. Då är det bättre att bara välja ut en RP isf. Eller göra en grej av att inte vara utvald ("Du är utvald att inte vara utvald; du står utanför tidens ramar! Ditt öde är fritt att forma världen!").

[Hjälten]

Försök att modifiera äventyret så att RP får veta mer av storyn än de får, och det utportionerat i lagom mängder allt eftersom så det inte blir en stor tråkig lektion i slutet. Snösaga skryter med en maffig bakgrundshistoria med massor av metafysik och politik, men RP får aldrig ta del av denna i grundutförandet. För dem är det verkligen bara, "hitta tjej, hitta svärd, döda fröken Sauron" Bakgrundshistorien har t.ex. en del intressant att berätta om en karaktär som förekommer i början på boken då RP utreder ett mord, fast sedan försvinner ur historien med någon notis om att han tjänar mörkret. Mordet blir aldrig löst, karaktären aldrig utvecklad, klimaxet uteblir. Dessutom finns det en massa intressant att berätta om själva storskurken och alverna (innan de blev alfer) som med fördel kan läggas in under alvbesöket nära slutet, men som inte nämns mer än i bakgrundshistorien. Den största lärdomen jag drog av Snösaga var att jag insåg vikten av att RP får ta del av storyn; en handling är inget värt om den bara roar SL.

Det är nog det absolut sämsta med hela den serien. Jag som spelare fattade ju att det fanns en häftig historia bakom allting men det kändes som om man bara färdades med och inte kunde påverkar eller undersöka någonting själv över huvud taget. Samt att man inte fick veta någonting om någonting, Kaan i Eldsjäl och Likstorm exempelvis, han måste ju ha en häftig story, men det får man inte veta ett skvatt om, han bara är en läskig Sauronsnubbe som man inte har en aning om vem han är eller vad han har för mål och motiv. Liknande exempel är alla äventyren fulla av. Att allt, eller i alla fall det mesta, avslöjas bitvis för spelaren borde ju nästan vara obligatoriskt i alla äventyr. Annars kan man ju lika gärna skita i att ha mer än en antydan till story och bara banka monster till höger och vänster, och det blir rätt trist efter ett tag.

[ebenezer]

Precis. Snösaga är ett dåligt äventyr med en bra saga bifogad för spelledaren. Hade de integrerats i varandra hade det kunnat bli bra, men inställningen till spelarupplevelse är väldigt märklig i Snösaga och problemet verkar över huvud taget inte ha uppmärksammats.

[Galdron]

Jag vet inte vad erat problem med Snösaga är men jag hade min allra bästa spelupplevelse i det Äventyret. Jag vet dock inte om det beror på spelledare eller inte för jag har inte läst äventyret..
Så jag kan inte säga att det jag upplevde var det som ordagrant stod i boken..

Men jag vågar då iallfall säga att det är den bästa delen i Tetralogin jag någonsin spelat.. Och Tetralogin är den bästa av någon annat skrivet äventyr jag spelat.. Men som sagt.. Det kan vara en sak som spelledaren måste jobba ihjäl sig för att skapa

[Trollmor]

Precis. Snösaga är ett dåligt äventyr med en bra saga bifogad för spelledaren. Hade de integrerats i varandra hade det kunnat bli bra, men inställningen till spelarupplevelse är väldigt märklig i Snösaga och problemet verkar över huvud taget inte ha uppmärksammats.

Håller med till viss del, dåligt äventyr för en dålig spelledare. Jag har inget problem med att snösaga kan verka svårt. Nog för att jag har streck läst genom äventyret 4 ggr och slagit upp kapitel eftersom ett otaligt många gånger. Spelledaren som tror att det är möjligt att spelleda snösaga efter att ha skumläst genom äventyret och sedan gjort en- kanske två kartor är ignorant. Äventyr som är för detaljerade kan bli svåra att spelleda, snösaga ger plats åt utveckling, plats för att bygga egna platser och idéer på hur äventyret ska fortlöpa.

Kort sagt, är du lat och tror att du har ett äventyr som du inte behöver lägga ner någon kreativ energi på kommer du tycka att snösaga är krångligt och jobbigt.

[ebenezer]

Kort sagt, är du lat och tror att du har ett äventyr som du inte behöver lägga ner någon kreativ energi på kommer du tycka att snösaga är krångligt och jobbigt.

Det stämmer på sätt och vis, du kan skriva om halva äventyret och lägga till allt som saknas så blir det bra. Detsamma kan sägas om vad som helst som inte är bra till att börja med.

Snösaga är, i sitt grundutförande, inte bra, först och främst för att RP inte får ta del av storyn, det känns onödigt styrt och har alldeles för många mindre intressanta SLP. Sen kan man såklart göra om dessa bitar, lägga in exposition, sålla bland SLP, skapa alternativa rutter åt RP osv, men om man skall ta hänsyn till sådana massiva förändringar så tycker jag inte att det är Snösaga man uttalar sig om utan ett eget äventyr baserat på Snösagas premisser.

[Jubal]

Den arkiska fångenskapen, och allt fluff är totalt ointressant för spelarna.
Ni är fast, "kan vi komma härifrån, eller bryta oss loss?"
nej, ni ska först plågas i minst 1 år.
Jahopp.. skoj?